Efter att ha hotat att spränga sin fabrik om inte deras krav tillmötesgicks lyckades i helgen de 53 avskedade arbetarna vid JLG Industries i Tonneins i Frankrike till slut få ut avgångsvederlag på 42000 dollar per skalle. JLGs fabrik var då den tredje som hotades att sprängas i Frankrike samma vecka.
Från The Commune:
”All in it together, that’s what we have to remind people and all those thinking about not sticking it out”, mused Fabrice, a proud worker in distribution. ”Unity was our strength.”
De arbetare i Chatellerault i sydvästra Frankrike som också hotar att spränga sin fabrik om inte samtliga 366 varslade ges samma summa (istället för de 4200 dollar som ägarna nu erbjuder) står fortfarande utan uppgörelse (så vitt jag vet).
I måndags förra veckan hotade anställda vid Nortel Networks, ett telekombolag utanför Paris, med samma metoder om inte företagsledningen ville återuppta förhandlingarna.
Hotet om eld under gasflaskorna tycks ha ersatt vårens våg av kidnappade chefer som den senaste trenden i den franska klasskampen.
Man kan kanske tycka att ett avgångsvederlag, oavsett hur saftigt, ändå i någon mening är en förlust, då man ju trots allt förlorar jobbet. Och kanske är det också delvis så för de arbetare som kämpar just nu. Men sett ur ett större perspektiv är ändå deras kamp oerhört viktig. Ju svårare och dyrare det blir för kapitalisterna att göra sig av med folk, ju säkrare sitter vi alla i slutändan. När nu recessionen driver fram en våldsam omstrukturering av många företag är det vår uppgift att se till att det inte sker på bekostnad av oss som arbetar. Att inte betala deras kris måste betyda att vi kämpar med näbbar och klor mot uppsägningarna; och om de ändå säger upp, se till att företagen tvingas betala saftiga kompensationer till sina anställda och inte bara tillåts sparka ut folk på gatan.
Runt om i Europa börjar dessa konflikter nu bli så många att det snart blir omöjligt att behålla en överblick, ännu svårare att följa förvecklingarna. I Sverige har vi ju haft Lagena-konflikten som den tydligaste symbolen för just denna typ av strider.
Och lokalt verkar solidariteten alltid vara stor. Samtidigt behövs det något mer för att verkligen börja vinna på bredare front.
När brevbärarna i Köpenhamn i fredags la ner arbetet i vild strejk (och där konfliktlinjerna i stort sett följer samma mönster, arbetarna köper inte Post Danmarks olika försök att göra stora besparingar och omstruktureringar med hänvisning till recessionen) visste många inte ens om att det strejkades på andra postkontor i Köpenhamn.
Det verkar verkligen vara frågan om spontana och lokala konflikter som utmärker denna vår/sommar av arbetarmilitans runt om i Europa.
Samtidigt är det svårt att undvika att se hur dessa erfarenheter verkar börja växa samman, kanske har det i självaste verket redan skett under lång tid. Arbetarkollektiv inspirerar varandra. En långsam formering av en slags kollektiv känsla av nu eller aldrig, där folk sneglar nervöst omkring sig för att plötsligt se vissa arbetarkollektiv kasta sig ut i kampen i vad britterna poetiskt kallar för ett ”leap of faith”. Det är knappast missnöjet eller frustrationen som behöver kommuniceras i detta läge, den finns där på snart sett varenda arbetsplats (vilket ju dessa nu snart oräkneliga lokala vilda strejkerna visar). Vad som behöver kommuniceras är kamperna och segrarna.
Vi vet att Svenskt Näringsliv gör allt som står i deras makt för att se till att Lagenaarbetarna inte ska få sista ordet. För de vet (och vi vet) att om arbetarna börjar vinna så kommer vi se en snabb eskalering av antalet konflikter.
Och om tillräckligt många arbetare sätter elden under gasflaskorna handlar det inte längre om fabriken, utan om hela samhället som riskerar att sprängas.
An injury to one is an injury to all, var IWWs slagord. Fortfarande lika sant idag såklart. Men det är inte bara skadorna vi delar (som tur är), det fungerar åt andra hållet också. Kanske har det aldrig varit tydligare än idag; En arbetargrupps seger är alla arbetares seger.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Kullenbergs – ägdes av byggkungen från Brännö, Jinge skriver Bra av Obama, domljuger skriver Hata de rika
1 kommentar so far
Lämna en kommentar
Bola de Fogo 
[…] Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Svininfluensan är en snäll influensa, boladefogo skriver Pay-off à la gas canister, Jinge skriver Bra av […]
Pingback av Det handlar om att ta ansvar! « Lukas Löfling juli 21, 2009 @ 7:23 f m