Sparat under: Kris
Silvia Federici och George Caffentzis från Midnight Notes Collective intervjuas på KBOO om sin syn på krisen och hur den måste förstås i en kontext av klassantagonism. Lyssna.
Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Ankdammen på första maj, domljuger skriver Marknaden mot människor, autonomak skriver Popvänstern och klassföraktet, andread0ria skriver Stoppa nerskräpningen av våra städer!, totalavloning skriver Total Avlöning 4/4/09 Huvudet i dasstunnan., Björn Nilsson skriver Det hypnotiserade partiet?
Sparat under: Palestina
—-
Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 14/4 Extra Allt., slutstadium skriver Varsamheten, 1915 skriver Manualer i Svenskt motstånd, Björn Nilsson skriver Neofascister på väg mot EU-parlamentet, aik-micke skriver 1a Maj i Stockholm
Sparat under: Kris
Inför G20-mobiliseringen i London talades det om ett nytt Seattle. Som det gjort inför varje större demonstration som människor fäst förhoppningar vid de senaste åren. Det sades om G8 i Rostock, och de danska arrangörerna inför klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009 talar om ett tioårsjubileum av blockaderna mot WTO i månadsskiftet november/december 1999.
Man anar en slags nostalgi i själva förhoppningen. Men vi har ingen som helst anledning att sitta och vara nostalgiska idag.
1-4 april markerar möjligtvis början på något nytt i Europa, en ny intensifierad fas av social konflikt, en massans intervention i recessionen.
Tiotusentals demonstranter stängde ner Londons finansdistrikt i förra veckan och krävde “pengarna tillbaka”. Någon dag senare räknar det svarta blocket 7000 deltagare i Strasbourg, en imponerande comeback minst sagt.
Förra veckans demonstrationer var imponerande i och för sig själva. Men nu existerar dom i en kontext av växande och på sina håll omfattande sociala oroligheter i alla delar av Europa, Skandinavien undantaget än så länge (om vi bortser från Island).
Vi ser nu hur de tiotusentals människor som mobiliserades i London för att marchera till bankerna och kräva “pengarna tillbaka” nu riktar sin uppmärksamhet mot en ockuperad fabrik i Enfield i norra London. Kanske bevittnar vi framväxten av en allians som har potentialen att ta oss betydligt längre än Seattle. Allt talar för en eskalering under 2009.
Visteon-arbetarna har getts en tidsfrist till klockan 12 middagstid idag (torsdag). Klockan 11 samlas folk vid Morson Road (Ponders End station) för att försöka förhindra en eventuell vräkning. Följ utvecklingen.
—–
Andrea Doria skriver om mordet på Ian Thomlinson i samband med demonstrationerna i London i veckan och Guldfiske har ett mycket läsvärt inlägg om utvecklingen i recessionens spår.
Sparat under: Uncategorized
HARDtalk, det bästa programmet på BBC, gjorde nyligen – i anslutning till konferensen på Birkbeck om jag förstått allt rätt, en intervju med Alain Badiou om perspektiv på krisen och kommunismen. Av någon anledning (som jag upptäckte när jag försökte posta en video i förra inlägget) har BBC saboterat möjligheten att bädda in deras Youtube-klipp i bloggar (men som löjligt nog bara verkar innebära att man måste klicka en gång på det döda klippet för att kunna spela upp det i ett nytt fönster) och dessutom numera underlåter sig att lägga upp mycket av det material som man tidigare alltid lagt upp. Jag har ingen aning om varför dom börjat bete sig på det sättet, men irriterande är det iaf.. Intervjun med Badiou ligger uppe ändå, men med lite sämre ljudkvalité än det kunde ha varit om BBC inte hade varit så hysteriska. Men det är sevärt ändå.
Sparat under: Kris
Med undantag för sporadiska artiklar här och där fortsätter den allt snabbare eskalerande klasskampen i Frankrike att hamna utanför svenska mediers bevakning. Nu senast var det Luc Rousselet, en av läkemedelsföretaget M3s fabrikschefer som togs som gisslan av upprörda arbetare i vad som verkar vara den senaste trenden i den franska klasskampen. Maurice Lévy, en av Frankrikes mest framstående affärsmän varnar nu Sarkozy för ett “klasskrig” under uppsegling.
Bloggat: Läs Guldfiske om den autonoma rörelsen i Finland, Andrea Doria skriver om Forza Italia och ANs sammanslagning, Kim tipsar om saker att göra när man har tråkigt på Donken och AK skriver om normer. Bland annat.
Sparat under: Kris
Bill Moyers intervjuar Mike Davis (Planet of slums, In praise of barbarians) om den ekonomiska krisen och den amerikanska vänstern. Kolla här.
Sparat under: Kris
Dansband när det är som allra bäst:
Sparat under: Kris
Bildbloggen The Big Picture skildrar den globala recessionen i bilder. Värt att kolla.
Sparat under: Arbetsplatskamp
Från Frankrike rapporterar al-Jazeera om en hårdnande klasskamp i recessionens spår. Arbetare vid Continentals däckfabrik strejkar, och vid en av Sonys fabriker i sydvästra Frankrike tog arbetarna sin chef som gisslan när han vägrade förhandla med facket. Det känns lite sexigare än IF Metalls lönedumpningsdeal här på hemmaplan.
Sparat under: Palestina
Att “Israels rätt att existera” inte respekteras av olika delar av det palestinska motståndet framstår emellanåt hos liberala debattörer som något slags problem. Vad det tänks ha för implikationer är svårt att urskilja i argumentationen, ännu mindre vilket Israel det är man syftar på; landet har ju som bekant inga fasta gränser definierade. Frågan har emellertid aktualiserats av tillträdet av den nya israeliska regeringen. Några grundläggande saker måste nämligen sägas om Likud (om vi för tillfället bortser ifrån det helt groteska faktumet att Avigdor Lieberman nu är utsedd till utrikesminister och hans Israel Beiteinu nu får ett inte så litet inflytande i den nya högerextrema israeliska regeringen).
Likud erkänner inte Palestinas rätt att existera.
I en artikel i Haaretz framgår att Benjamin Netanyahu avser att permanent förvägra palestinierna 4 basala rättigheter – grundläggande förutsättningar – för en suverän stat:
control of its airspace; control of its electromagnetic spectrum; the right to maintain an army and to sign military alliances; and, most importantly, control of the border crossings where arms and terrorists could pass. Netanyahu believes Israel must retain all of these. Netanyahu’s model is based on the work of Stanford University political science professor Stephen Krasner, who was director of policy planning in the State Department under Condoleezza Rice. Krasner developed a “restricted sovereignty” model for problematic state structures.
Restricted sovereignty model. Vad är det för term? Det påminner om det påhittade unlawful combatant-begreppet som Bush-administrationen introducerade för att kringgå Genévekonventionen. Restricted sovereignty betyder ockupation. Inget annat. Om det är utgångspunkten, om det är hur Likud föreställer sig staten Israels förhållande till palestinierna; så innebär det att man inte erkänner Palestinas rätt att existera.
Till och med Tzipi Livni påstår nu att Netanyahu är extremare än Lieberman i sitt kategoriska avståndstagande från en tvåstatslösning. En man vars inflytande ju har beklagats också av liberaler. Är de svenska liberalerna nu konsekventa borde man rimligtvis rekommendera att den nya israeliska regeringen ges samma behandling internationellt som det folkvalda Hamas. Men något säger mig att det inte kommer att hända.
—–
Andra som bloggar om de liberala rökridåerna i Palestina-frågan: Redundans om terrorvänster och demokratier och om den nyttiga idioten Per Gahrton (men dit vi nu tyvärr också måste lägga Jinge och Göran Greider). Herman skriver om det senaste offret för det israeliska våldet, Petter skriver på SVT Opinion om högerns drömmar om ett svenskt RAF, Svensson oroar sig för fascister i den israeliska regeringen och Gaza; Peace n’ Freedom förklarar hur man ska förstå slagordet “Khaybar, Khaybar, ya yahud” (Per Gudmundson din jävla ärta).
