Bola de Fogo

Att ”Israels rätt att existera” inte respekteras av olika delar av det palestinska motståndet framstår emellanåt hos liberala debattörer som något slags problem. Vad det tänks ha för implikationer är svårt att urskilja i argumentationen, ännu mindre vilket Israel det är man syftar på; landet har ju som bekant inga fasta gränser definierade. Frågan har emellertid aktualiserats av tillträdet av den nya israeliska regeringen. Några grundläggande saker måste nämligen sägas om Likud (om vi för tillfället bortser ifrån det helt groteska faktumet att Avigdor Lieberman nu är utsedd till utrikesminister och hans Israel Beiteinu nu får ett inte så litet inflytande i den nya högerextrema israeliska regeringen).

Likud erkänner inte Palestinas rätt att existera.

I en artikel i Haaretz framgår att Benjamin Netanyahu avser att permanent förvägra palestinierna 4 basala rättigheter – grundläggande förutsättningar – för en suverän stat: 

control of its airspace; control of its electromagnetic spectrum; the right to maintain an army and to sign military alliances; and, most importantly, control of the border crossings where arms and terrorists could pass. Netanyahu believes Israel must retain all of these. Netanyahu’s model is based on the work of Stanford University political science professor Stephen Krasner, who was director of policy planning in the State Department under Condoleezza Rice. Krasner developed a ”restricted sovereignty” model for problematic state structures.

Restricted sovereignty model. Vad är det för term? Det påminner om det påhittade unlawful combatant-begreppet som Bush-administrationen introducerade för att kringgå Genévekonventionen. Restricted sovereignty betyder ockupation. Inget annat. Om det är utgångspunkten, om det är hur Likud föreställer sig staten Israels förhållande till palestinierna; så innebär det att man inte erkänner Palestinas rätt att existera. 

Till och med Tzipi Livni påstår nu att Netanyahu är extremare än Lieberman i sitt kategoriska avståndstagande från en tvåstatslösning. En man vars inflytande ju har beklagats också av liberaler. Är de svenska liberalerna nu konsekventa borde man rimligtvis rekommendera att den nya israeliska regeringen ges samma behandling internationellt som det folkvalda Hamas. Men något säger mig att det inte kommer att hända.

—–

Andra som bloggar om de liberala rökridåerna i Palestina-frågan: Redundans om terrorvänster och demokratier och om den nyttiga idioten Per Gahrton (men dit vi nu tyvärr också måste lägga Jinge och Göran Greider). Herman skriver om det senaste offret för det israeliska våldet, Petter skriver på SVT Opinion om högerns drömmar om ett svenskt RAF, Svensson oroar sig för fascister i den israeliska regeringen och Gaza; Peace n’ Freedom förklarar hur man ska förstå slagordet ”Khaybar, Khaybar, ya yahud” (Per Gudmundson din jävla ärta).