Bola de Fogo

I kontrast till Obama och det demokratiska partikonventet i Denver har det nu pågående republikanska konventet i St. Paul, nu inne på sin tredje dag, fått väldigt lite uppmärksamhet i svenska medier. I sig är det nog strunt samma, det verkar inte ha innehållit något särskilt oväntat eller spektakulärt. Men vad som utspelat sig på gatorna utanför kongresscentret har dock varit mer anmärkningsvärt. Det tycks ha varit en, även med amerikanska mått mätt, ovanligt brutal polisinsats. Vittnesmål talar om mycket våldsamma och helt oprovocerade utfall mot demonstranter. Polisen bekräftade igår på en presskonferens 283 gripna. Flera av de gripna är journalister och mediaaktivister. Videogruppen I-Witness Video utsattes för en “pre-emptive raid”; polisen genomförde en husrannsakan mot det hus där gruppen bodde och arbetade under mötet och grep flera av gruppens medlemmar. Amy Goodman från Democracy Now! greps helt oprovocerat på öppen gata kort efter att två av hennes medarbetare också gripits under våldsamma omständigheter.

Sett till en större samhällelig kontext är dessa övergrepp mycket allvarliga, på många sätt mycket allvarligare än de ganska regelbundna och systematiska övergrepp som aktivister utsätts för i dessa typer av sammanhang.

Indymedia kan vittna om kränkningar och övergrepp som deras media-aktivister utsätts för på alla tänkbara platser i världen. Det tycks liksom inte spela så stor roll för polisen vad det är för typ av aktivist de har att göra med; en mediaaktivist är också en aktivist och därmed en måltavla. I Oaxaca blev det tydligt när Brad Will sköts till döds av pistoleros under revolten i oktober 2006 (ett mord som fortfarande ingen har åtalats för efter 2 år).

Journalister har dock oftast arbetat på andra premisser, haft ett annat skydd. Det verkar dock som om detgår att observera en successiv glidning här, där det typ av laglösa tillstånd som tidigare endast drabbat aktivistmedia nu också i allt större utsträckning tycks drabba de “riktiga” journalisterna. Eller snarare; som tycks kunna drabba alla typer av journalister som inte tillhör mainstream. Kanske har utvecklingen gått längre i USA i detta avseende, men det är uppenbart att Europa inte ligger långt efter. Man får lätt intrycket av att det tycks råda en slags konsensus kring vad journalistik ska handla om. I situationer av nationell mobilisering, såsom vid krig eller olika sorters nationella trauman exempelvis, blir detta extra tydligt. Men logiken tycks närvarande vid de flesta konflikt-situationer, de flesta situationer där ordningen på något sätt utmanas. En alltmer inbäddad journalistkår hamnar i ett halv-korrupt förhållande till den makt de förväntas granska, i ett subtilt utbyte av tjänster och gentjänster. Det blir ett privilegium att få möjlighet att ställa frågor, eller ens sitta med på presskonferensen. Man garanteras de bästa bilderna i utbyte mot en förväntad lojalitet. Journalistiken blir villkorad.

Det vi sett under de första dagarna av det republikanska konventet representerar nästa logiska steg i denna utveckling; direkta fysiska angrepp på journalister som ifrågasätter denna konsensus. Eller om man så vill; en militariserad fas i den process av likriktning vi kunnat bevittna i massmedia de senaste deccenierna. 

Democracy Now!-producenten Nicole Salazar blir nerslagen av polis:

Amy Goodman grips av polisen en stund senare:

Ett kort reportage från demonstrationerna av BigNoise:

Lyssna också på Democracy Now! för mer info som ägnar konventet och protesterna stor uppmärksamhet (1,2,3). San Francisco Chronicle har en video-intervju med Amy Goodman precis efter att hon släpps ur arresten.  

—————————–

Kolla också in Ali Esbati som länkar till Fox News ganska underhållande reportage från gatorna i St. Paul, Guldfiske som skriver om syndikalismens återkomst, Hoff som kommenterar de pinsamma karriärbrudarna bakom Newsmill, Kim Muller som skriver om att få rosor av chefen, Bryhn skriver om nedsippringsteorins död och en intressant debatt om autonom marxism och defeatism pågår hos AK.