Bola de Fogo

Den 27 mars handlade Studio Ett om “massflykten från fackförbunden”. Man pratade med lite ungdomar på McDonalds som inte var med i facket och inte hade några planer på att bli det heller. Wanja Lundby-Wedin spekulerade sedan kring vad facket kunde göra för att locka unga. Det lät för det mesta ganska blygsamt. Kanske borde facket besöka arbetsplatser lite oftare. Och man måste förklara varför facket behövs! Och även om Wanja inte ville säga det rakt ut när hon fick frågan så antydde hon ändå att nog kunde man betrakta de oorganiserade arbetarna som en slags snyltare; de omfattas ju av kollektivavtalen trots att de inte är organiserade. 

Det var kul att hon sa det för det är nämligen just exakt det jag brukar tänka när jag är på McDonalds; jävla snyltande jävlar; fattar ni inte hur bra ni har det för att Wanja och hennes polare har kämpat och varit organiserade för er skull!

Hur man skulle få folk att sluta lämna facket hade hon emellertid inga riktigt raka svar på.

För några dagar sedan publicerade Sydsvenskan en artikel om vårdstrejken som var ganska anmärkningsvärd.

Anna-Karin Eklund, Vårdförbundets ordförande, gör ett antal ganska spektakulära uttalanden. Det första hon säger, mitt under pågående strejk mind you, är att förbundets egna medlemmar har på tok höga förväntningar. Orealistiskt höga. Att de kommer att bli besvikna helt oavsett hur strejken slutar.

Det låter ju som något som verkligen borde stärka kämparglöden där ute i landet! Bara det uttalandet mitt i en konflikt borde ju egentligen vara nog för att avsätta henne.

Och mycket riktigt visar artikeln på ett omfattande missnöje med Vårdförbundet. Men inte i första hand pga. Eklunds uttalanden under strejken; medlemmarna är nog vana vid den stilen. Deras besvikelse sitter djupare än så. Man skriver att besvikelsen har vuxit sedan löneutvecklingen avstannade 02-03. Eklund själv väljer att tolka det missnöjet som ett missnöje med arbetsgivaren i första hand. Uttalandet i sig visar på något sätt hur bisarr situationen är.

Nu riskerar Vårdförbundet att tappa riktigt mycket medlemmar. Om man inte levererar. Med tanke på att man redan nu varnar för besvikelser, rent utav garanterar besvikelser oavsett utgång, ser det ju inte helt ljust ut. Om den mesiga stilen åtminståne gick hand i hand med någon sorts ödmjukhet. Men icke. I Malmö försökte självaste Pia Arndorff, ordförande för Vårdförbundet i Skåne, att avhysa flygbladsutdelare som informerade om Upproret vid en av Vårdförbundets manifestationer.

Jag tänker på Wanja och hur hon greppade efter halmstrån. Här är ett jävligt bra förslag om ni vill behålla medlemmar: Vinn strejken!

——–

Hinner knappt läsa nått alls just nu, men det finns fullt av läsvärda grejer därute: Bryhn skriver om matkrisen, Kim om strejken, mllsrm och redundans om Big Tony, och KPF inbjuder till läsning.