Bola de Fogo

Liberalerna anstränger sig så att de nästan spricker för att försöka få oss att tro att det råder någon sorts konsensus i samhället kring marknadsekonomi. I realpolitiken är dessa stora frågor helt frånvarande. Marknadsekonomins vara eller ickevara är inte politiska frågor som vi kan diskutera. Samhället erbjuder inga utrymmen eller plattformar för sådana diskussioner. Det gör det lättare för liberaler att hävda att det skulle råda en konsensus här, att inget annat system är tänkbart. Tystnaden tolkas felaktigt som medhåll.

PIPA (Program on International Policy Attitudes), knutet till University of Maryland publicerade igår en omfattande undersökning om de globala attityderna till marknadsekonomin. Redan titeln antyder åt vilket håll det pekar: “Erosion of Support for Free Market System“.

Undersökningen bygger på intervjuer med 9357 personer i en lång rad länder. Den globala trenden är en tydlig och påtaglig nedgång i förtroendet för ett “free market system”. År 2006 var Frankrike det enda landet i undersökningen där en majoritet inte höll med om påståendet “The free enterprise system and free market economy is the best system on which to base the future of the world”. Man har nu fått sällskap av en rad länder. Turkiet verkar vara det land där kurvan pekar nedåt snabbast: endast 34 procent instämmer idag i påståendet. Men linjerna i diagrammen pekar nedåt i hela världen. Jag blev själv förvånad över att se hur svagt stödet för marknadsekonomin är också i de kapitalistiska “kärnländerna”. Det västland där marknadsekonomin har starkast stöd är  - kanske föga förvånande – USA. 70 procent av amerikaner anser att marknadsekonomin är det bästa systemet. Mycket högre än så kommer man inte. I Kanada är siffran 64 procent. Tyskland och Italien 62, Storbrittanien 59. Inte direkt höga siffror för de länder i världen som strukturellt tjänat mest på den fria marknadsekonomin. I Frankrike är siffran 41 procent. I Kina och Filipinerna är stödet för marknadsekonomin (något förvånande) relativt högt (66 respektive 73 procent). Men samtidigt kan man också se hur stödet för “Strong Government Regulation” är mycket starkt i dessa länder (87 respektive 83 procent).

Nedslående läsning för frihandelsliberalerna alltså. Efter åtminståne två decennium av global nyliberalism finns det inget som tyder på att den kapitalistiska strukturomvandlingen som frihandelsorganisationer som WTO och IMF pressat fram sker med den internationella arbetarklassens samtycke. Om nu någon var förvånad att höra det.